Äntligen har Majken fått sina små. Tre tikar och två hanar fick se dagens ljus på Falu djursjukhus även de. En helt uttröttad livmoder ville inte släppa i från sig några valpar så det blev att åka in och undersöka, röntga, ge kalkdropp och värkstimulerande dropp. Röntgen visade att det var fem valpar i magen men efter fyra var det helt stopp så den sista lilla rackaren måste snittas ut. Otroligt nog så har alla överlevt denna dramatik och ligger nu och tuttar på en mycket mycket trött mamma som i sin tur en mycket mycket trött matte ligger och beundrar. Mer info i morgon Godnatt!


De var rejäla valpar. En väger 430g, en 440g och tre 460g.

Inga valpar ännu men de kan inte vara så långt borta nu, tempen har stigit i gen.

Majken har nu gått in i sista dräktighetsveckan. Hon är rund om magen men väldigt graciös och lekfull fortfarande. Tempkurvan har börjat sjunka så vi får väl se om det blir valpar inom några dygn. Det är spännande men även gruvsamt innan man ser att allt har gått bra och kanske lite extra då det ju är första gången gör Majken.

Dagarna o veckorna bara rusar på även detta år verkar det som. Har haft flera dar här nu som det nästan varit lite vår känning och det märks redan att dagarna blir längre. Majken är bra rund om magen nu men hon är pigg och allert och följer fortfarande smidigt med på allt vi företar oss. Hon var mäkta sur härom dagen då hon fick vara kvar hemma och de andra fick ut på en rejäl sparktur, men jag tyckte att där gick gränsen. Det är bara två veckor kvar nu till vi får vad som gömmer sig i den runda magen.
Enligt alla rapporter så går det bra för valparna i sina nya hem. Hussar och mattar verkar väldigt nöjda och lyckliga över sin nya familjemedlem.
För egen del så känner jag mig både lycklig och upprymd. Jag har nämligen fåt klartecken från nevrologen att börja träna i gen efter skallskadan i april. Helt fantastisk känsla att delta i ett spinningpass i gen eller att knyta på mig joggingskorna och ge mig ut på en joggingtur. Det senare är även hundarna överlycklig över. Har bestämt mig för att i fortsättningen försöka att bara fokusera på alla kvarvarande funktioner och inte på de ev. förlorade. Har nu börjat kunna ta in och förstå att jag ändå haft en enorm tur att det gått så pass bra som det gjort.




Mojje (Lindekrull's Mojje av Medina) En trevlig snygging som roar sig i "hinderbanorna" i Sundsvalls skogar som stormen Dagmar orsakat. Husse Lars Nordin tar så härliga bilder på Mojje och jag är så glad överatt få ta del av dem! Hoppas vi får möjlighet att träffas i Sundsvall i april.

Det börjar bli tomt här i huset, nu har tre av valparna lämnat oss. Det känns förstås mycket sorgligt samtidigt som det är skönt att det känns så BRA med alla våra valpköpare. Det är så härligt att få dela deras lycka då de kommer för att hämta hem sina nya familjemedlemmar.

Först ut att lämna oss var Vissla.


Hon har flyttat till Jens och Sofie Lundeqvist m. familj i östersund.


Vittra har flyttat till Laila och Thore Iversen I Biristrand i Norge.


Vilja som nu heter Stella har flyttat till familjen Karin o Anders klerfelt i Lidingö.

Så kvar här hemma är nu Vilse som i morgon blir hämtad hem till Ånge. Vira som kommer att kallas Mimi förenas med sin nya familj på onsdag. Enligt de första rapporterna har allt gått bra vilket är glädjande och jag hoppas förstås att det kommer att fortsätta så.
Det blir nu att snabbt ladda om då vi på onsdag morgon åker mot Göteborg och "My dog", det är Da-Silva som får följa med på detta äventyr medan Majken o Meja får en minisemester hos dotter Elin.

Det har varit en händelserik vecka med valpbesiktning och ultraljud bland annat.
Valparna är 8 veckor på lördag och de börjar efter helgen att flytta till sina nya hem.


Ultraljudet visade att Majken har valpar i magen. Vi såg fem valpar men det är ju ingen garanti, det kan bli fler det kan bli färre. Dock har alltid veterinär Marie Granar som gjorde ultraljudet alltid haft rätt då hon "ultrat"tidigare kullar. Beräknad nedkomst blir i slutet av januari och de kommer att vara redo för flytt i slutet av mars.


Lagomt då Majkens valpar är redo för flytt så är det dags för "mormors lilla gull" som växer i denna vackra mage att komma fram. Skall bli helt underbart!!!!!!


Vittra, en ljuvlig fröken som gärna ligger i knät och tankar närhet mellan "perrorusen"


Vira, får en att smälta som vax med sin oskuldsfulla blick.


Vilja är en mycket livlig fröken som har lockat till många skratt. Drar
till sig alla besökares uppmärksamhet. En vanlig kommentar är: Vill ha....


Vissla älskar barn över allt annat. Hennes glädjeskrik då hon ser Hampus
överröstar hela kullen. Söt som socker är hon också.


Herr Vilse, en cool kille som mellan valpbuset verkligen kan ta sig tid att
kela.


Ja allt roligt har ju ett slut. Det har varit en enorm upplevelse att få följa denna kull de här veckorna. Det känns nu då det är dags för dem att gå vidare i livet att de har fått en bra start och att alla har förutsättningar att utvecklas till bra hundar. Mentalt har det varit en väldigt jämn kull som verkar helt orädda i flocken. Med rätt social träning i sina nya hem blir de nog mycket trevliga familjemedlemmar. Sociala är de så det räcker och blir över och jag hoppas att de fortsätter så om än kanske lite mer lagoma proportioner.

Badat och klippt klor på hela valpligan inför valpbesiktningen i morgon.
Vi har firat julen hos vår dotter Elin i Insjön så nu har hela ligan både åkt bil och sovit borta i ny miljö. Allt har gått jättebra. Det är en mycket framåt, orädd och levnadsglad kull tycker jag. Återkommer i morgon med lite bilder. Om någon försökt nå mig på telefon och inte lyckats, beror det på att jag glömt laddaren till telefon i Insjön och varit utan batteri hela dagen. Åtgärdas i morgon i samband med veterinärbesöket. Ha det gott så länge!

Det är sannerligen inte lätt att fotografera sex-veckors "valphuliganer", man får vara glad om någon valp fastnar på bilden över huvudtaget. Det är en enormt glad, positiv, orädd, social och livlig valpkull. De har nu fått smak på att vara ute och protesterar högljutt då jag snabbt försöker plocka in dem efter att de fått rasta sig. Jag vill inte de skall bli för kalla om magen då de tumlar om i den djupa snö som vi har fått.


Trodde det skulle gå att sitta på golvet och ta några bilder men det ville inte Vira, Vissla,vilja eller Vittra vara med om. Närhet var vad de ville ha.


Vittra försöker komma åt kameran.


Vilja o Vittra.


Vissla o Vilse har hittat ett tuggben så stort att det räcker till de båda.


Mys framför tv,n Vilse i Hampus knä och Vissla i kusin Esmas knä.

Vad gäller Majken så har hon mått illa och kräkts ett par mornar, vi får hoppas att det är ett gott tecken. Vi har tid för ultraljud den 29/12 i fall vi fortfarande är osäker på hurvida hon är dräktig eller ej.

OJ vad tiden rusar i väg! Valparna är redan 5,5 veckor och väger mellan 3,1- 3,9 kg. Denna vecka har det varit så milt väder ute att valparna har fått prova på att gå ut en kort stund. Till en början var det lite läskigt med allt det vita men det stod inte på förrän det blev jättekul. 



Storebror Da-Silva vill visa Vira hur skoj det är i snön.


Storasyskonen förmanar de små att de måste vara i rörelse så de inte blir kalla om magen.


Vilja spatserar kavat framåt i snön för första gången.


Inga svansar mellan benen här inte även om det är lite konstigt att gå i snön för första gången för Vira.


Vilse ser och lär.


Väl inne i stugvärmen i gen är det skönt att softa tillsammans med katten Love.

Hemma i gen efter en mycket trevlig dag på Stockholms hundmässa. Det är alltid speciellt med "Stora Stockholms utställningen" Många trevliga människor, fina hundar och en härlig stämning. Tyvärr var vi för sent ute för att få plats på läktaren till finalerna så vi såg ingenting. En hel del fina Perros fanns på plats som dömdes av Saija Juutilainen från Finland. BIR o BIM gick till finska hundar. Det enda tråkiga denna dag var att se så många av våra gästande perros borstas o klippas på trimbord och dessutom blir de framtagna av domaren. Har svårt att förlika mig med att det skall bli så här på våra utställningar.


Även Da-silva tyckte detta var en trevlig tillställning han var pigg, glad och verkade ha riktigt roligt.


Dommare Saija Juutilainen tyckte om Da-Silva.Kritiken löd:
22 mån mkt trevlig ung hane med fina proportioner. Fin bröstkorg, bra benstomme, maskulint huvud o uttryck.
Starkt nospartioch bett, stark hals. Behöver längre överarm. Välvinklad bak. Härlig pälskvalitet, paralella lätta rörelser med bra steglängd o överlinje. Mycket trevligt temprament.


Da-Silva vann unghunds konkurensklassen och slutade som tvåa i Bästa hanklassen, slagen av en mkt vacker finsk champion. D-S fick reserv -certet o reserv- cacib. Lyckliga kunde vi återvända hem till Dalom med för dagen den vackraste Svensken och det utan att vara friserad, så för matte är han vinnaren.
Tack syster och dotter och alla runt ringen för en trevlig dag. 

Äntligen kommer det lite 4-veckors bilder på de små. De växer och frodas, alla väger nu mellan 2,2-2,5 kg. De är pigga och glada och det blir mer och mer bus. De brukar få komma ur hagen och skutta runt i köket vilket uppskattas mycket.



Kan man vara sötare än så här? Vira en go, glad och kavat tjej.



Av bilden att döma så tycker inte Vira att det är någon större hit att "ställa upp sig"
för fotografen, men,men övning kommer att ge färdighet.


"Människomamma" envisas med att valparna då och då skall ligga på rygg i knät och kela.


Vizzla är en bestämd och mycket lekfull liten fröken som talar om hur hon vill ha det-


"Människomamma" försöker träna utställning. Vizzla har inte riktigt bestämt sig om det är kul eller inte.


Vilja ser ut att gilla utställningsträning.


Söt som socker. En livlig och glad fröken.


Vittra, söt och busig.


Skenet bedrar, hon är i färd med att räkna ut nya hyss.


Utställningsträning även här.


Vilse står som om han inte gör annat än tränar utställning om dagarna.


Vilse är en lugn o cool kille.



Dagens skogspromenad var kall men så vacker