Nejdå vi har inte gått under jorden. Vi ligger bara i någon konstig apatisk dvala i väntan på det efterlängtade löpet. I dag har vi varit och hälsat på Kiros som är i Smedjebacken hos Anneli för tillfället. En mer social och trevlig herre får man verkligen leta efter, verkar  helt trygg, hemmastadd och glad trots att husse, matte och son inte vara med. Så den som väntar på något gott ....... Meja fick dra i sig lite löplukt då det finns tre löptikar i kenneln samtidigt. Snacka om att dra i gång varandra, hoppas Meja förstår vinken. Tack Anneli för fikat och pratstunden! Jag försökte nå Tuula på vägen hem i hopp om att få pussa lite på de bedårande små men hon var på hundkurs så det blev inget av med det. I stället blev det skridskoåkning på vägen hem. Hampus som var på simskola innan vi for till Smedjebacken somnade på vägen, trött efter badet. Han sov hela tiden vi var hos Anneli och vaknade inte förrän vi började närma oss Borlänge i gen. Sur för att han sovit över besöket hos Anneli kom han på att han ville åka skridskor. Eftersom skridskorna var med i bilen stannade vi vid en plan efter vägen. Man blir förundrad över hur fort det går för de små att lära sig nya saker. Det var tredje gången han stod på ett par skridskor och det börjar faktiskt likna riktig skridskoåkning. Ja då är det bara att ladda för en ny vecka. Hoppas att vi får behålla detta härliga vinterväder ett tag till, i alla fall kommande vecka som ju är sportlovsvecka.

Efter en eländig start på 2009 börjar jag äntligen känna mig som människa igen. Har gjort min första dag på jobbet sen 23/12, snacka om att känna sig ringrostig. Meja som fortfarande inte visar något tecken på att börja löpa verkar överlycklig över att matte börjat orka bry sig om henne i gen. Förutom en skön sparktur i ett underbart vinterväder har vi kört lite lydnad i kväll. Trots ca 5km på spark före så vara Meja helspeedad av lycka över att få träna i gen. Det kan inte finnas en hund som är mer tacksam över slikt än denna.
Min käre svåger Sten-Ove har börjat köra in Meja tillsammans med Niilo i draghundsspåret. Jättetrevlig motionsform tycker hundarna även om Meja behöver lite mer tid på sig för att förstå att det verkligen är OK. att hon drar. Själv blir jag grön av avund över att se de duktiga skidåkarna bakom hundarna i spåret, det ser så himla kul ut.
Sten-Ove är den sannaste djurvän som finns. Ett djur överlämnat i hans händer går det ingen nöd på det är ett som är säkert. Vi brukar skoja och säga att han måste ha varit mycket törstig i sitt tidigare liv eftersom hans absolut största fasa är att någon skall gå och vara törstig. Det spelar ingen roll om det är ett barn, hund eller undulat hans oro för att de inte fått vatten är lika stor ändå. Tänk om alla djurägare vore som han då skulle vi slippa alla otrevliga reportage om vanvårdade djur.
Ser fram emot helgen då jag skall åka till Romme travbana och titta på hundutställning. Det ryktas om att det kommer att komma en hel hög Perrovalpar. Det kommer även långväga gäster eftersom Kiros och Lino kommer. Hoppas Meja får lite positiva vibbar om hon får träffa Kiros.


Inger servar med påsättning av Nome-selarna medan S-O gör sig redo på
skidorna.

Här går det undan!


2,5 km tog inte många minuter.


Love är däremot inte så intresserad i draghundssporten. Han väljer att ta
det lugnt.


Vi fick till vår stora glädje vara närvarande då lilla Alicia Lillibeth Astrid Brus
fick sitt namn. Vår Elin är Alicias gudmor.


Ida som är Alicias mamma är kusinbarn till Elin, hon bär dagen till ära Leksands-
dräkten och Elin bär Gagnefsdräkten.