Ja då har det gått åtta veckor, det är inte klokt vad fort tiden går, vilken tur att Majken skall stanna hos oss annars har det varit väldigt sorgligt nu! I dag har vi varit på veterinärbesiktning och fått parvospruta samt id- märkning. En trevlig upplevelse verkade Majken tycka att det var. Ögonlysningen får vänta till vetr. Marie Granar är åter från sin semester. Majken är en mycket livlig, framåt och orädd damsom nu väger 5,6kg. Hon har ju fått vara med om en hel del då det gäller socialträning redan,då hon kunnat hänga med på det mesta eftersom hon ju blev ensam valp.


Majken vilar ut efter veterinärsbesöket.


Skönt att få bo kvar hemma hos trygga mamma! Undrar vad Meja tycker?


Majken fick följa med då matte skulle klippa sig hos Kesti. I deras vackra träd-
gård fick hon stifta bekantskap med snyggingen Miro'



Den nya familjemedlemmen Zorn var en mycket trevlig bekantskap. Zorn är Klaras hund,
men han är så kär i "morfar" Pecke också.



Jag vet att du är störst, bäst och vackrast, Jag lägger mig.........!

Majken sex veckor. Det är liksom ingen Ettra längre så därför heter vi nu Majken.

Det är inte ofta vi är så stilla att vi fastnar på bild.

Nog är jag väl söt?



Kärleksfull lek mellan mor o dotter.


Skall jag hinna undan morsan måntro?



Snygg, smal o smidig i gen, sex veckor efter valpningen.

Vi är på husvagnssemester på vårt vanliga ställe och lever sommarens sköna samt regniga dagar. Fd Ettra heter numer Majken eftersom hon helt enkelt börjar bli för ljuv för att Ettra skall passa. Vi tillbringar dagarna med bus och stoj samt vila om vart annat.
Majken är  mycket glad i människor o hundar och väldigt framåt. Meja har fått gå en hel del blodspår tillsammans med Niilo och vi satsar på anlagsprovet för båda så fort hennes "valpkarens"är över. Vi är även anmälda till lydnadsklass 2 i Gränna så nu gäller det att ligga i och träna och det behöver hon verkligen för nu börjar det bli mycket bus även i hennes huvud, det märks att mamma-stadiet börjar lida mot sitt slut.

Det är med stor sorg och vemod jag måste berätta att vi var tvugna att ta bort vår lilla prins i går kväll. Som ni redan vet så har jag ju varit fundersam eftersom han varit senare än tiken och att han inte velat börja gå. I går var han lugnare än vanligt men matfrisk och lekte även med Ettra. Sent på eftermiddagen fick jag se en "blåsa" bukta mellan två kotor långt bak på ryggen. Jag åkte direkt till Falu djursjukhus där de konstaterade, vad jag då redan förstått att han hade ett ryggmägsbråck,ett sk Spina Bifida med Myleorachic-chissis. Enligt veterinärerna är det medfött och extremt ovanligt. Det var förståss inget man kan göra något åt utan det bästa var ju att låta honom somna in. Det känns förståss mycket tungt även om jag är lättad över att ha fått en förklaring och jag tror att jag gjort allt jag kunnat för honom.
"Tack vår lille prins för de fyra veckor du var hos oss! Nu är du i hundhimlen och jag vet att där kan du springa på dina ben och leka för fullt"  

VI HAR VARIT MED OM DIG!!!!