Lydnadsprov 081025
Det är inte klokt vad veckorna går fort! Tycker det är helg hela tiden.
Denna helg har vi varit på lydnadsprov i körhallen i Rättvik. Jag och Meja drog i väg tidigt som attan i hopp om att vi skulle hinna känna på underlaget och den främmande miljön innan tävlingsarrangörerna hann göra i ordning planerna. Tji fick vi, de hade varit ännu mer morgonpigga än oss så planen var klar och därmed förbjuden att gå ut på då vi kom fram.
Då vi värmde upp kändes det väldigt hoppfullt Meja verkade väldigt på G. Väl inne i körhallen började tävlingen också bra, men då vi kom till de moment som jag varit minst orolig för nämligen läggande och ställande under gång så vet jag inte riktigt vad som hände? På läggande så stod hon kvar (klumpiga mig som inte kom mig för att klämma i med ett dubbelkommando). På ställande däremot så fick jag klämma i med ett dubbelkommando som gjorde att hon stannade och fick på så sätt en 5:a (att jämföra med 9,5 i Falun). Ja,ja det blir sällan som man tänkt sig men jag är ganska nöjd för hon samlade på sig en del höga poäng och helhetsintrycket blev 9 vilket känns jättebra. Vad har man då lärt sig i dag då? Jo att det är jätteviktigt att träna i olika miljöer med olika störningar. Lika viktigt för mig som för hunden. Samt att jag borde tacka, ta emot och delta i klubbens träningstävlingar för tävlingsrutin är väldigt bra att ha! Jag har på dessa två tävlingar fått erfara att det faktiskt inte går att leva på gamla meriter. Trots att jag i början av på 90-talet tävlade i Elitklass känner jag mig som en total nybörjare i dag. Det känns ändå så kul att tävla i gen och att dessutom ha en hund som tycker det är lika kul som jag.
Tjusningen med denna sport är väl att, först tränar och tränar man, sen skall man tävla och då är man så nervös så man fattar inte hur man kan ge sig in i detta frivilligt. Efter tävlandet är man endera väldigt nöjd eller mindre nöjd.
Sen kommer det häfiga! Rannsakan, vad gjorde jag, hur skall jag göra nästa gång osv. osv. Sen kommer det mest spännande, gör man det som man kom fram till efter förra tävlingen, då det är dags för nästa tävling? om jag nu gjorde det och det gick bra så har det med största sannolikhet uppstått nåt nytt på denna tävling att rannsaka. SNACKA OM UTVECKLING!
På vägen hem hämtade vi Alpha som löper och nu har Meja fullt sjå att "fria" och rida.
Snart är det helg i gen och om Meja inte börjat löpa blir det träningsläger för Frida Sundberg, SM- vinnare i skydds -08 och dessutom skall vi tävla i gen. Denna gång i ett ridhus, så då måste försöka hinna med något besök i ett sådant under veckan (enligt dagens rannsakan).
Denna helg har vi varit på lydnadsprov i körhallen i Rättvik. Jag och Meja drog i väg tidigt som attan i hopp om att vi skulle hinna känna på underlaget och den främmande miljön innan tävlingsarrangörerna hann göra i ordning planerna. Tji fick vi, de hade varit ännu mer morgonpigga än oss så planen var klar och därmed förbjuden att gå ut på då vi kom fram.
Då vi värmde upp kändes det väldigt hoppfullt Meja verkade väldigt på G. Väl inne i körhallen började tävlingen också bra, men då vi kom till de moment som jag varit minst orolig för nämligen läggande och ställande under gång så vet jag inte riktigt vad som hände? På läggande så stod hon kvar (klumpiga mig som inte kom mig för att klämma i med ett dubbelkommando). På ställande däremot så fick jag klämma i med ett dubbelkommando som gjorde att hon stannade och fick på så sätt en 5:a (att jämföra med 9,5 i Falun). Ja,ja det blir sällan som man tänkt sig men jag är ganska nöjd för hon samlade på sig en del höga poäng och helhetsintrycket blev 9 vilket känns jättebra. Vad har man då lärt sig i dag då? Jo att det är jätteviktigt att träna i olika miljöer med olika störningar. Lika viktigt för mig som för hunden. Samt att jag borde tacka, ta emot och delta i klubbens träningstävlingar för tävlingsrutin är väldigt bra att ha! Jag har på dessa två tävlingar fått erfara att det faktiskt inte går att leva på gamla meriter. Trots att jag i början av på 90-talet tävlade i Elitklass känner jag mig som en total nybörjare i dag. Det känns ändå så kul att tävla i gen och att dessutom ha en hund som tycker det är lika kul som jag.
Tjusningen med denna sport är väl att, först tränar och tränar man, sen skall man tävla och då är man så nervös så man fattar inte hur man kan ge sig in i detta frivilligt. Efter tävlandet är man endera väldigt nöjd eller mindre nöjd.
Sen kommer det häfiga! Rannsakan, vad gjorde jag, hur skall jag göra nästa gång osv. osv. Sen kommer det mest spännande, gör man det som man kom fram till efter förra tävlingen, då det är dags för nästa tävling? om jag nu gjorde det och det gick bra så har det med största sannolikhet uppstått nåt nytt på denna tävling att rannsaka. SNACKA OM UTVECKLING!
På vägen hem hämtade vi Alpha som löper och nu har Meja fullt sjå att "fria" och rida.
Snart är det helg i gen och om Meja inte börjat löpa blir det träningsläger för Frida Sundberg, SM- vinnare i skydds -08 och dessutom skall vi tävla i gen. Denna gång i ett ridhus, så då måste försöka hinna med något besök i ett sådant under veckan (enligt dagens rannsakan).
Bilder från Niinjadolls och perroträff 081021
Stolta föräldrar var i fredags inbjuden på"punk -kärleks-rock" konsert.
Sönerna Anton på trummor och Martin på gitarr, Victoria sjunger i bandet
NINJA DOLLS.
Sonen Martin som inte började intressera sig för musik förrän han började
gymnasiet har utvecklats till en fullfjädrad gitarrist.
Svärmorsdrömmen och Martins flickvän Emma spelar bas.
Näst yngste sonen Anton har gått lös på trummor sedan han var liten och
det har verkligen gett resultat.
NU FÖRFLYTTAR VI OSS TILL PERROTRÄFFEN I SME....BACKEN
En del av alla de hundar mattar o hussar som från när och fjärran sökt sig
till Rävberget.
Far och son kiros och Lino talas vid, de verkar skratta åt denna tillställning.
GRATTIS KIROS vinnare av 2008 års Perrorace i Smedjebacken
Några av deltagarna.
och några till.
Hampus tyckte dock bäst om matsäcken.
Summa sumarum har vi haft en jättebra helg med konsert på fredag där man fick känna sig som en jätte stolt och rörd förälder.
Lördagen bestod av en jättetrevlig perroträff. TACK Anneli o co. för att ni är så duktiga att ordna.
På söndagen fixade jag och Meja till ett först pris på lydnadsplan i Falun. Tyvärr har vi inga bilder därifrån, men man får faktiskt känna sig riktigt nöjd!
Perroträff och lydnadsprov 081019
I går lördag var vi ett stort gäng Perroentusiaster som samlades Smedjebacken. Inte mindre än ca 36 hundar med mattar och hussar deltog. Extra roligt var det att så många från olika delar i landet hade mött upp. Det var deltagare från både Skellefteå och Småland och allt däremellan. Som vanligt blir så jag imponerad över att alla dessa hundar kan vara lös och umgås med varandra utan gruff.Skulle tro att Meja inte har så långt till löp för hon är inte så lekfull av sig nu utan hon roar sig med att skrida runt och dofta andra tikar i rumpan och har fullt upp med att pinka revir. Elins Alpha började löpa under veckan så få se om hon drar i gång Meja också.
I dag har vi tävlat lydnad i Falun och vi är helt nöjd med resultatet. Vi lyckades knipa ett första pris och kom på andra plats så vi har ju uppfyllt vårt mål. Nästa mål får bli att höja poängen och det är bara att inse att man inte kan fuska och träna bara för sig själv utan måste ut bland andra och träna och få lite feedback. Har mycket tok för mig som förare som jag inte har en aning om själv men får bevis för nu på tävling. Men Meja skötte sig bra och tycker det är superkul, även om hon utanför plan var väldigt intresserad av alla dofter och hade ett fasligt sjå med att klämma ur sig några droppar lite här och där. Nästa helg är det dags för Nedansiljan om hon inte börjat löpa vill säga.
I dag har vi tävlat lydnad i Falun och vi är helt nöjd med resultatet. Vi lyckades knipa ett första pris och kom på andra plats så vi har ju uppfyllt vårt mål. Nästa mål får bli att höja poängen och det är bara att inse att man inte kan fuska och träna bara för sig själv utan måste ut bland andra och träna och få lite feedback. Har mycket tok för mig som förare som jag inte har en aning om själv men får bevis för nu på tävling. Men Meja skötte sig bra och tycker det är superkul, även om hon utanför plan var väldigt intresserad av alla dofter och hade ett fasligt sjå med att klämma ur sig några droppar lite här och där. Nästa helg är det dags för Nedansiljan om hon inte börjat löpa vill säga.
Lindekrull 081014
Ja då var det äntligen klart att få börja använda Kennelnamnet "Lindekrull". Tror att det tog ganska precis ett halvår innan namnet godkänts av Svenska kennelklubben och FCI samt protesttiden för SKK,s medlemmar utgått.
Namnet Lindekrull kommer av att jag då Hampus föddes så gärna ville att han skulle kallas för Linde. Jag fick dock ge mig efter att hans storasyskon ansåg att det inte skulle bli någon lyckad start i livet för honom om han skulle tvingas ha detta namn. De ansåg att jag väl ändå borde göra vad jag kunde för att undvika att han skulle behöva bli mobbad i skolan. Efter dessa påtryckningar var det bara att ge sig och nöja sig med att han har Linde som andra namn.
Var "krull" kommer i från behöver väl jag inte gå in vidare på och till sist bor vi ju i Lindan så "Lindekrull" fick det bli. Nu hoppas vi förstås att det skall bli några små "Lindekrullisar" framöver.
I onsdags så hade vi ju främmande av P-O, Christina, Kiros och Lino. Jag blev då fundersam över att Meja var så lugn och verkade inte ett dugg road av hundfrämmandet. Det brukar annars vara full fart då det kommer andra hundar och hälsar på. På torsdagen blev jag ändå mer konfunderad då hon först var med mig till "Frissan". Där träffade hon både Minna, Miro`och Kesti och allting verkade en aning pyton. På kvällen åker vi till klubben för att träna. Meja som brukar gnälla och pipa av iver så fort hon förstår vart vi är på väg kliver denna gång ur bilen med ett väldigt dämpat uttryck. Ingenting var kul och hon verkar näst intill lite rädd. Nu börjar även matte känna sig illa till mods, jag känner inte i gen min hund, vad är det som händer???
Tur för både Meja och mig att hon är en "sänghund", för när jag på kvällen ligger i sängen och kliar henne så hittar jag en rejäl sticka ca 5-6cm lång som ligger på längden strax innanför huden i "armhålan". Efter en mindre"operation" med bränd nål och pinsett så börjar jag nu känna i gen gamla Meja i gen. Har ofta tänkt då vi är ute att det är konstigt att dessa hundar inte gör illa sig mer än de gör såsom de far fram i skog och mark.
Nu tycker Meja att livet är kul i gen och vi försöker träna inför kommande lydnadsprov så mycket vi hinner.
Meja är en oförutsägbar individ där det hela tiden händer saker då vi tränar. Oftast positiva men i bland även tvärt om. Apporteringen har i mina ögon sett verkat vara ett ganska så säkert kort och därför har jag inte lagt så mycket energi på det momentet på sista tiden. Vid gårdagens träning så visade det sig dock att Meja och jag har helt olika uppfattning om hur momentet skall utföras. Helt plötsligt har hon fått för sig att man skall vända sig bort från föraren då man på kommando tagit emot apporten. Dessutom har hon lagt sig till med ett slags "tjuren Ferdinand" uttryck i hela kroppshållningen. Samma sak vid dagens träning, jag försöker med alla tänkbara trick att få henne att behålla positionen då hon tagit apporten men icke. Har inte så många dagar på mig att få detta att funka så nu har jag bestämt mig för att träna momentet inomhus fram till tävlingen och sedan chansa på att det funkar på tävlingsdagen. Inomhus så ställer jag mig så nära en vägg jag kan med Meja mellan mig och väggen. Där kan hon då inte vända på sig utan sitter kvar i rätt position även då hon tagit apporten och med massor av belöning så hoppas jag att det går in hos henne att det här är rätt. Har tränat många olika saker på liknande sätt och det brukar funka då det är ett effektivt sätt att hindra hunden att göra fel från början och i stället hjälpa den till att göra rätt. Det är bara att hoppas på att det fungerar även denna gång, men det visar sig på söndag hur det blev med den saken.
Namnet Lindekrull kommer av att jag då Hampus föddes så gärna ville att han skulle kallas för Linde. Jag fick dock ge mig efter att hans storasyskon ansåg att det inte skulle bli någon lyckad start i livet för honom om han skulle tvingas ha detta namn. De ansåg att jag väl ändå borde göra vad jag kunde för att undvika att han skulle behöva bli mobbad i skolan. Efter dessa påtryckningar var det bara att ge sig och nöja sig med att han har Linde som andra namn.
Var "krull" kommer i från behöver väl jag inte gå in vidare på och till sist bor vi ju i Lindan så "Lindekrull" fick det bli. Nu hoppas vi förstås att det skall bli några små "Lindekrullisar" framöver.
I onsdags så hade vi ju främmande av P-O, Christina, Kiros och Lino. Jag blev då fundersam över att Meja var så lugn och verkade inte ett dugg road av hundfrämmandet. Det brukar annars vara full fart då det kommer andra hundar och hälsar på. På torsdagen blev jag ändå mer konfunderad då hon först var med mig till "Frissan". Där träffade hon både Minna, Miro`och Kesti och allting verkade en aning pyton. På kvällen åker vi till klubben för att träna. Meja som brukar gnälla och pipa av iver så fort hon förstår vart vi är på väg kliver denna gång ur bilen med ett väldigt dämpat uttryck. Ingenting var kul och hon verkar näst intill lite rädd. Nu börjar även matte känna sig illa till mods, jag känner inte i gen min hund, vad är det som händer???
Tur för både Meja och mig att hon är en "sänghund", för när jag på kvällen ligger i sängen och kliar henne så hittar jag en rejäl sticka ca 5-6cm lång som ligger på längden strax innanför huden i "armhålan". Efter en mindre"operation" med bränd nål och pinsett så börjar jag nu känna i gen gamla Meja i gen. Har ofta tänkt då vi är ute att det är konstigt att dessa hundar inte gör illa sig mer än de gör såsom de far fram i skog och mark.
Nu tycker Meja att livet är kul i gen och vi försöker träna inför kommande lydnadsprov så mycket vi hinner.
Meja är en oförutsägbar individ där det hela tiden händer saker då vi tränar. Oftast positiva men i bland även tvärt om. Apporteringen har i mina ögon sett verkat vara ett ganska så säkert kort och därför har jag inte lagt så mycket energi på det momentet på sista tiden. Vid gårdagens träning så visade det sig dock att Meja och jag har helt olika uppfattning om hur momentet skall utföras. Helt plötsligt har hon fått för sig att man skall vända sig bort från föraren då man på kommando tagit emot apporten. Dessutom har hon lagt sig till med ett slags "tjuren Ferdinand" uttryck i hela kroppshållningen. Samma sak vid dagens träning, jag försöker med alla tänkbara trick att få henne att behålla positionen då hon tagit apporten men icke. Har inte så många dagar på mig att få detta att funka så nu har jag bestämt mig för att träna momentet inomhus fram till tävlingen och sedan chansa på att det funkar på tävlingsdagen. Inomhus så ställer jag mig så nära en vägg jag kan med Meja mellan mig och väggen. Där kan hon då inte vända på sig utan sitter kvar i rätt position även då hon tagit apporten och med massor av belöning så hoppas jag att det går in hos henne att det här är rätt. Har tränat många olika saker på liknande sätt och det brukar funka då det är ett effektivt sätt att hindra hunden att göra fel från början och i stället hjälpa den till att göra rätt. Det är bara att hoppas på att det fungerar även denna gång, men det visar sig på söndag hur det blev med den saken.
Främmande 081008
I dag har vi haft jättetrevligt besök av Kristina, P-O, Kiros och Lino Fulke som denna vecka semestrar runt Siljan och som sen kommer att fortsätta till Sundsvalloch utställningen där. Besöket blev en mycket trevlig bekantskap för oss!
Kiros är en snygg och mycket stabil och trevlig herre och lilla Lino är en öppen orädd och mycket lovande valp. Dessa båda herrar fann sig väl till rätta i ny främmande miljö, med Hampus (som inte visade sig från sin bästa sida vilket är det vanliga, då han är trött så blir han överaktiv). Meja var inte speciellt gästvänlig hon heller utan satt mest och tittade på herrarna utan att verka allt för lekfull, vilket hon annars alltid brukar vara. Road var däremot katten Love som tyckte det var väldigt intressant med lite nya hundar. Tusen tack Kristina och P-O för en trevlig pratstund och för att ni tog er tid att komma hit och LYCKA TILL på utställningen! Tyvärr var min kamera inte riktigt i form men Kristina och P-O har lovat skicka bilder då de är hemma i gen.
Vi har nu avslutat teoridelen på vår eftersökskurs och skall i mitten av november köra den praktiska delen. Jag söker därför en skytt som kan komplettera mig och Meja eftersom jag själv inte har jägarexamen.
Vi har anmält till några lydnadsprov och de närmar sig med stormsteg det är bara det att jag har svårt att komma i gång med träningen på allvar. Nästa vecka startar älgjakten här och då törs man inte befinna sig i skogen så vi får väl skärpa till oss och komma i gång med träningen då.
Helgen som var (torsdag-söndag) tillbringade jag i Wien tillsammans med fyra väninnor. En trevlig helg i en vacker stad med god mat, dryck och trevligt umgänge. Det var dock riktigt gott att komma hem i gen. Tre nätter utan karl, barn, hund och katt i sängen räckte gott.
Kiros är en snygg och mycket stabil och trevlig herre och lilla Lino är en öppen orädd och mycket lovande valp. Dessa båda herrar fann sig väl till rätta i ny främmande miljö, med Hampus (som inte visade sig från sin bästa sida vilket är det vanliga, då han är trött så blir han överaktiv). Meja var inte speciellt gästvänlig hon heller utan satt mest och tittade på herrarna utan att verka allt för lekfull, vilket hon annars alltid brukar vara. Road var däremot katten Love som tyckte det var väldigt intressant med lite nya hundar. Tusen tack Kristina och P-O för en trevlig pratstund och för att ni tog er tid att komma hit och LYCKA TILL på utställningen! Tyvärr var min kamera inte riktigt i form men Kristina och P-O har lovat skicka bilder då de är hemma i gen.
Vi har nu avslutat teoridelen på vår eftersökskurs och skall i mitten av november köra den praktiska delen. Jag söker därför en skytt som kan komplettera mig och Meja eftersom jag själv inte har jägarexamen.
Vi har anmält till några lydnadsprov och de närmar sig med stormsteg det är bara det att jag har svårt att komma i gång med träningen på allvar. Nästa vecka startar älgjakten här och då törs man inte befinna sig i skogen så vi får väl skärpa till oss och komma i gång med träningen då.
Helgen som var (torsdag-söndag) tillbringade jag i Wien tillsammans med fyra väninnor. En trevlig helg i en vacker stad med god mat, dryck och trevligt umgänge. Det var dock riktigt gott att komma hem i gen. Tre nätter utan karl, barn, hund och katt i sängen räckte gott.
