Jaha då var det dags för nästa familjemedlem att hamna på sjukhus med lunginflammation. Denna gång var det Uffes tur. Det måste ha gått troll i vår familj. Själv börjar jag väl komma skapligt på benen men mer är det inte. Känns som att jag har kondition som en trähäst när jag försöker ta en promenad med Meja. Är glad för att hon inte började löpa vid årsskiftet  för då vet jag inte hur det skulle kunnat bli någon parning. Det ser ut att bli vår/försommarvalpar vilket ju underlättar och är bra på alla sätt. Hoppas bara att valpköparna orkar vänta, man vet ju hur ivrig man blir att få sin valp då man väl har bestämt sig för att skaffa hund.
Det är väldigt svårplanerat nu då man inte vet när det är dags för löp och parning. Hade gärna anmält till uppfödarseminariet som perroklubben ordnar i februari men vet ju inte ännu om det skall bära av till Eksjö för parning
i stället.
Meja markerar så fort hon bara lyckas klämma ur sig några droppar då vi är ute och då vi var till syrran i lördags så sätter
hon sig tom på golvet där och pressar fram några droppar medan hon blänger på Niilo. Man tycker väl att hon borde vara på gång, men det har jag å andra sidan tyckt många gånger de senaste månaderna.
Ett veterinärbesök i måndags resulterade i påfyllning av Rabiesvaccin för Mejas del i fall det skulle bli någon utställning i något annat land till hösten. Love blev också kastrerad så nu kan det få bli vår. Veterinären var imponerad av hans vackra tjocka långa päls som inte har tillstymmelse till tovor. Vilken tur man har som fått en katt som gärna duschar med oss. En dusch i månaden med lite Yes handdisk gör susen, Love skulle gärna göra det oftare men matte tycker inte katter skall vara blöt så ofta på vintern, då han däremot inte gillar att blåsas torr med hårblås.

Det börjar verkligen bli hög tid att jag gör ett litet avtryck här på sidan.
Kan väl säga att för mig har alla gågna helger mest bestått av ett konstigt töcken. Kvällen före julafton insjuknade jag hastigt och helt utan förvarning i influensa blev så liggande över jul o nyår. Tyckte jag börjat piggat på mig i gen då jag plötsligt insjuknade i gen i dubbelsidiga lunginflammtioner. Jag hamnade då på Falu lasarett där jag blev liggande med syrgas, antibiotika intravenöst och hela köret i fem dygn. Nu är jag hemma i gen men jag tycker det går segt med återhämtningen.
Hela familjen har sett fram emot det nya året då vi upplevt 2008 som struligt med flera jobbiga händelser, så tyckte vi att det nya året inte kan bli annat än bättre. Nu började ju 2009 inte heller så bra men det borde väl bara kunna bli bättre framöver.
Är så tacksam för att vi har så underbara stora barn som hjälpt till att ta hand om Hampus och Meja under dessa veckor då även Ulf varit krasslig. Tack även till "Faster" m familj i Dunkarbacken som hjälpt till. Hur skulle vi klarat oss utan er?
Vad gäller Meja så lyser fortfarande löpet med sin frånvaro. Ser dock att hanhundarna börjar intressera sig mer för henne än Alpha nu då vi är ute så vi får väl se. Det finns säkert någon mening med att hon inte startar ett löp i -30 graders kyla om man tänker tillbaka på på den vilda tiden och när det då var gynnsamt för en valpkull att födas. Det är bara att vänta och se.