Min klöv.


Olle tvåa från vänster är min skytt eftersom jag inte skjuter själv. Tack Olle
för att du tog dig tid att vara med mig under helgen. Hoppas vi får lite uppdrag
så vi får praktisera våra färdigheter i verkligheten.

Kurskompisar i väntan på nästa uppdrag.


Vildsvin på linbana.


Björnens tur att försöka skrämmas.


Observera Meja långt ut till höger.Hon höll betydligt längre avstånd till björnen
än hon hade till vildsvinet dagen före.

Det är väl kanske dags att ge ett livstecken i från sig. Vi går och väntar o väntar på att damen skall behaga komma i gång med löpet men hon verkar inte göra sig någon brådska.

I helgen som gick gjorde vi vår avslutning i eftersöksutbildningen. Det var en givande helg där jag och Meja fick bekanta oss med både vildsvin och björn, visserligen på en "linbana" i skogen men ändå. Tanken med dessa övningar var mest att se hur hunden reagerar för dessa två vilt som ju inte är helt ofarliga för hunden. På lördagen träffade Meja vildsvinet och det ställde hon och höll i länge ända till vi bröt. Det var mycket intressant att se hur hon jobbade och att hon var så självständig. Hon höll samma avstånd till grisen oavsett var jag befann mig. På söndagen var det dags för björn och även här visade hon stort mod men även respekt och ville nu ha mer koll på var jag befann mig tack och lov!  Annars ägnade vi oss åt att leta och undersöka skadeplatser och spåra. Skadeplatsundersökning är ju väldigt viktig eftersom det är där man kan få ett hum om vilken typ av skada djuret kan ha fått och därmed vilken typ av eftersök som är aktuell. Hur som helst har det varit en mycket givande utbildning och nu är Meja och jag godkäntd som eftersöksekipage även för polisiära uppdrag. Enligt ny lag så skall de som polisen kallar ut till skadeplatser ha denna utbildning så vi får väl se om vi får några uppdrag.

Husets far blev i morse bjuden farsdagsfika på säng men sen var det bara att pallra sig upp ur sänghalmen för honom, för i dag skulle det bli skogsutflykt. Vi hade tillsammans med syster Inger och systersonen Elias med familjer planerat en kombinerad familjeutflykt och klövspårning för hundarna. Elias hade i morse varit uppe och lagt ett flertal spår till Meja, Niilo och vorstehtiken Siri. Dessutom brann en fin eld för de som inte ville var med ute på spåren.
Lilla Alva somnade i bilen redan på väg ut i skogen, Hampus och Vilgot roade sig i skogen, de hade båda längtat efter att träffa varandra då det var ett tag sedan sist.
Första spåret var gjort för Siri. Lite oroväckande var det att precis där spåret började fanns nu en bil med släpkärra som gjort sig av med älghudar samt en pigg och glad springer spaniel som lös sprang omkring. Siri släpptes i alla fall på spåret och det gick bra ett hundratal meter men det blev problem efter en bäck, det verkade ha varit mycket störningar där så Siri hittade varken vinkel eller klöv.
Det var sedan Mejas tur, hon gick klockrent kanske en aningen fort men hade inget problem vid vinkeln och hittade snart klöven. Niilo gick även han mycket bra i spåret gick dock förbi klöven och ville fortsätta att spåra. Även Elin drog ett klövspår till Alpha som gjorde det riktigt bra och verkade vara mycket mer noggran nu än då hon gått personspår. Meja och jag skulle sen göra ett försök om Meja trots alla störningar som verkade funnits i Siris spår skulle klara av att hitta klöven så vi skulle få den med oss hem. Klövar är ju för oss "hårdvaluta" eftersom vi inte är några jägare själva. Meja tog spåret hon gick saktare nu och det märktes att det krävdes mer av henne nu. Hon klarade både bäck och vinkeln bra.
Tur att Elias gick bakom mig annars hade jag fått problem för då vi kom fram till snitseln där klöven skulle ligga så fanns ingen klöv där. Elias kunde konstatera samma som jag att klöven fanns inte. Meja ringade en del och ville spåra vidare vilket jag lät henne göra medan Elias stod kvar och kliade sig i huvudet över var f-n har klöven tagit vägen? Meja spårade på och plötsligt så fick hon ändå ett riktigt slut för vi hade kommit fram till en plats där man tidigare fällt en älg. Här fanns både hår och blod och vom så här kunde vi sluta vårt spårande och Meja fick i alla fall uppleva att hon nått ett slut.Klöven hade säkert den löse Springer Spanieln Svante tagit med sig.
Veronica lade senare ett nytt spår till Siri som gick riktigt bra så när vi väl åkte hem var det ett gäng trötta hundar, barn och nöjda förare i bilarna. Väl hemma smakade det riktigt bra med fars dags middag och ett bastubad. Undrar om det finns fler perros som är förtjust i att bada bastu. Meja vill gärna vara med och basta ett tag. sitter på första bänk och flåsar inte ens. Matte vet inte riktigt hur pass bra det är för en hund att bada bastu så Meja åker motvilligt ut efter ett tag. Tack Elias för all hjälp i dag och Tack alla övriga för en trevlig dag.
Mejas löpning lyser med sin frånvaro men hon hade ett väldigt sjå att göra sig till för Niilo i dag så vi får väl se hur länge vi får vänta? 


Vilgot och Hampus var glada att träffas igen och vad kan vara en bättre lek-
plats än skogen?


Vilgot är inte lika angelägen att undersöka älgglöven som Hampus.


Dagens spårläggare Elias har gjort ett jättejobb i dag.

Helgen har bestått av ett mycket givande träningsläger förlagt till brukshundsklubben här i Gagnef. Det var ett Hoffegäng som hyrt in "unicum" Frida Sundberg som drillade oss i två dagar. Förutom fem hoffar så var det Meja samt en rottis så vi var en lagom stor grupp och fick mycket tid var och en. Som vanligt blir man så inspirerad och imponerad av Frida och hennes Best. Meja är så rolig att träna med, det finns hur mycket ork som helst och vi fick många bra tips på hur vi skall utnyttja denna motor på rätt sätt för att det skall bli balans i det hela.
På söndagen  lämnade vi dock träningen för en stund för att åka till ridhuset och delta i klubbens sista lydnadstävling för året.  Vi kammade hem ett första pris så vi är nöjda. Jag gjorde inte om misstagen jag gjorde i Nedansiljan förra helgen men det fanns väl nya att göra. Denna gång råkade jag "dra upp"upp Meja lite för mycket innan det var vår tur att gå in på plan så hon var speedad och tyckte det var så kul att det slog över och blev en del slarv men men vi fick våra 166 poäng och det räckte. Har inte bestämt ännu om jag skall försöka få till det sista första priset som krävs för att få LP1? Det är så osäkert med platsliggningen i ettan och så lätt att det händer något som verkligen kan förstöra för framtiden så vet inte om det är värt det. I alla fall har vi börjat med att träna in tvåans moment sen får vi väl se hur det blir med tävlingar framöver och hur det blir med löpning osv.
Nu blir det en vilohelg sen är det dags för de praktiska slutproven i eftersökskursen så i helgen kommer familjen att packa ryggsäcken och ge sig ut i skogen för picknick och spårning av klöv.
TACK för all hälsningar och grattis i gästboken! det värmer och peppar mycket.