Jaha då var det dags för nästa familjemedlem att hamna på sjukhus med lunginflammation. Denna gång var det Uffes tur. Det måste ha gått troll i vår familj. Själv börjar jag väl komma skapligt på benen men mer är det inte. Känns som att jag har kondition som en trähäst när jag försöker ta en promenad med Meja. Är glad för att hon inte började löpa vid årsskiftet  för då vet jag inte hur det skulle kunnat bli någon parning. Det ser ut att bli vår/försommarvalpar vilket ju underlättar och är bra på alla sätt. Hoppas bara att valpköparna orkar vänta, man vet ju hur ivrig man blir att få sin valp då man väl har bestämt sig för att skaffa hund.
Det är väldigt svårplanerat nu då man inte vet när det är dags för löp och parning. Hade gärna anmält till uppfödarseminariet som perroklubben ordnar i februari men vet ju inte ännu om det skall bära av till Eksjö för parning
i stället.
Meja markerar så fort hon bara lyckas klämma ur sig några droppar då vi är ute och då vi var till syrran i lördags så sätter
hon sig tom på golvet där och pressar fram några droppar medan hon blänger på Niilo. Man tycker väl att hon borde vara på gång, men det har jag å andra sidan tyckt många gånger de senaste månaderna.
Ett veterinärbesök i måndags resulterade i påfyllning av Rabiesvaccin för Mejas del i fall det skulle bli någon utställning i något annat land till hösten. Love blev också kastrerad så nu kan det få bli vår. Veterinären var imponerad av hans vackra tjocka långa päls som inte har tillstymmelse till tovor. Vilken tur man har som fått en katt som gärna duschar med oss. En dusch i månaden med lite Yes handdisk gör susen, Love skulle gärna göra det oftare men matte tycker inte katter skall vara blöt så ofta på vintern, då han däremot inte gillar att blåsas torr med hårblås.