Äntligen har vi fått uppleva lite av vintern. Det är nog stormen Berit som tog med lite snö i stället för detta evnnerliga regnande. Nu hoppas jag bara på några minusgrader också så det vita får ligga kvar och så hundarna
slipper de jobbiga snöklumparna i pälsen.

Majken o Bernie (SV-10 Lindvattnets Felipe) är nu parade. Två lyckade parningar på dygn 13 och 15 ger oss förhoppningar om ytterliggare en kull småttingar i slutet på januari. TACK Tuula för trevliga samtal och gott fika under deras möten!

Valparna växer och frodas, de blev tre veckor i går. Det är en jämn kull viktmässigt, alla väger mellan 1500g och 1650g. Lilla Vilja som var minst de första två veckorna har kommit i kapp och även gått förbi några av sina syrror. De har nu blivit avmaskade för första gången, klorna har vi hunnit klippa två gånger vid det här laget. Valparna har nu fått flytta ner i köket dagtid och de har även börjat smaka på valpfoder.    


Foto: Tuula Linder.
En nyss nedklippt Majken och stiliga Bernie.
Jag blir lika förundrad varje gång jag är med på en parning, över de enorma instinkter som råder.
Samtidigt blir jag lite beklämd då jag tänker på i vilken otroligt utsatt position de är under en hängning. Framför allt i det vilda, kan man ju undra hur de klarade sig.


Vilse


Vittra


Vira


Vizzla



Sist men inte längre minst, Vilja


Godingen Da-Silva har det för tillfället lite jobbigt. En storasyster som höglöper och fem småsyskon som börjar hänga i pälsen. Söker därför gärna frizon i mattes säng.

Ja mästerfotografen Anneli har varit framme och lyckats få med en skugga på varje bild. Undrar när det skall bli av att lära sig hantera kameran bättre? Borde börja med att läsa instruktionsboken. Är bara det att jag hatar instruktionsböcker. Vill kunna förstå bara genom att titta på prylen vilket nog inte är helt givet med dagens teknik. Så det blir nog så att jag kallar in dotter Elin i stället, hon är en riktig fena på att fota.