Oj vad tiden går fort, det är fullt sjå att hinna med och njuta, för nu börjar det verkligen att hända saker.
Båda har fått ögon och börjat ta sina första stapplande steg. Jag hoppas att det är som med människor att födelsevikten inte säger något om hur man blir som vuxen för tiken växer som ogräs, hon har dubblat sin vikt två veckor i rad och verkar ta det bästa från Meja för hanen har lite svårt att hänga med syrran då det gäller viktökningen men även han ökar stadigt. Jag var rädd för att tiken skulle få svårt att komma upp på benen och bli en ek "swimmers" då hon är så stor men som tur är så är hon riktigt duktig på att ragla runt på alla fyrat, envis som hon är. Hon går under smeknamnet "Ettra" som passar mycket bra på hennes sätt att vara. Man skulle kunna tro att hanen kom till vid någon av de senare parningarna för allt som händer med Ettra händer 5-6 dagar senare med hanen, De har båda blivit avmaskade för första gången och fått klorna klippta för andra gången. 


Ännu en namnlös liten pojke med en bedårande blick i de blå ögonen.


Meja är en bra mamma, hon gör vad hon ska men överdriver inte.


En tjock liten korv som börjat få mycket mörkt pigment på nosen.


"Moster" Inger har svårt att se sig mätt på "oss". Valpar och små bebisar är
hennes stora passion.

Vad drömmer man om då man är 14 dar måntro?


I bland blir "jag" undaplockad från mamma av matte för hon påstår att brorsan
behöver maten bättre och skall få äta i fred.

Skall det kunna bli en vacker Perroflicka av denna "julgris" måntro?