De sista två veckorna har gått i förkylningens och krasslighetens tecken, det brukar ju bli så vid skolstart. Som tur är har Elin och jag turats om att ha "dåliga" dagar så vi har kunnat hjälpa varandra med hundarna. Har lagt spår åt både Meja och Alpha. Terrängen där Mejas spår lades såg så fin ut i starten men övergick mer och mer till rena myrmarken så när Meja väl släpptes på spåret fick hon lov att hoppa på tuvorna för att ta sig fram samtidigt som hon skulle spåra. Vi fick i alla fall med oss fyra av fem apporter så det var godkänt. Alpha var för mig en stor överraskning. Hon har tidigare haft ett måttligt spårintresse. Nu gick hon väldigt tryggt och djupt i spåret och markerade varje apport. Det gäller dock att läsa henne noga eftersom apporten inte är belöningen för henne utan det är spåret som är det viktiga och då är det lätt att man missar apporterna. Meja tar alltid upp apporterna så där ser man lättare att hon har hittat dem. 
Trodde väl även denna gång att det skulle passa bra med lite lydnadsträning medan spåren ligger till sig. Det är dock lika bra att inse att det inte är någon bra timing. Meja är så speedad inför spårningen att det mesta av lydnadsträningen flippar ur. Adrenalinet stiger på matte och utgångsläget för spåret blir inte det bästa. Skön avslutning i alla fall med fika i solen och den sköna höga höstluften. Inser i samband med spårningen att nu gäller det att sätta i gång och konditionsträna matte i skogsterräng. Den 24/9 startar Meja, Niilo, Inger och jag en utbildning av eftersöksekipage på klövvilt. Det skall bli intressant och det känns meningsfullt att få göra någonting på "riktigt" med dessa arbetsvilliga hundar. Gruvsamt är dock hur man skall klara den fysiska biten som förare. Ett trafikskadat vilt tar knappast någon fin skogsväg eller stig då den flyr. Det är troligare att det bär rakt ut i snårig oländig terräng och där krävs det ju lite fysik på hundföraren så det är bara att sätta i gång och träna på sidan av vägarna. Skulle ni inte höra något från mig på ett tag så har jag antagligen gått vilse för jag har ett katastrofalt dåligt lokalsinne.
Då det gäller katten Lowe och Mejas förhållande så kan jag berätta att då jag vaknade på torsdag morgon hade jag en man , en son, en hund och en katt bredvid mig i sängen. ÅÅÅÅhhhhhhhhhhhh vad jag känner mig rik!!!!



En mycket trött Lowe vilar hos stolta husse


så trötta och nöjda efter spårningen.




Man får vara med och dela på fikakorgen då man gjort ett bra jobb.


Här fanns det en apport



Matte bryr sig bara om katten så jag..............


 
Titta! matte märker inte ens att en kaka är borta.