Midsommarhelgen är över och det blev väl inte riktigt som man tänkt sig.  Jag var så säker på att Meja var dräktig så det har inte varit helt lätt att släppa det. Det är en stor tomhetskänsla i stället för den förväntan man hade hoppats på att man skulle få känna. Det  blir inte lättare av att man har en hund som man inte känner i gen. Jag hoppas hon inte tänker fortsätta bete sig dräktigt länge till (mullig, trött, fräsig mot alla som vill leka, och lat) Nu vill jag ha tillbaks min aktiva glada spralliga tjej. Jag borde väl behandla henne som skendräktig, vilket ju innebär mycket aktivitet och lite mat. Det är bara det att Meja vill ha det precis tvärt om.
Vi borde väl träna lite utställningsträning eftersom ju Meja nu kan vara med på världsutställningen. Hon var lite låg i Avesta så jag borde väl försöka övertyga henne om att det här är ju kul, i alla fall tycker matte det men Meja vill inte låta sig övertygas riktigt och det är inte likt henne. Ja dessa hormoner! 
I kycklinghagen däremot är det aktivitet. 21 kycklingar blev det så där har hönorna nu fullt upp. Det är mycket de skall lära sina små tex. att sandbada vilket inte är det lättaste då man inte hunnit få så bra balans, leta efter mask och fånga flygfän. Man kan sitta och titta hur länge som helst och jag slutar aldrig häpnas över vilken ordning det är i djurvärlden. Man kan verkligen lära sig ett och annat av dem.