Jag förstår att alla ni som följt oss under parning, väntan, ultraljud, besvikelsen då hon var tom osv. vid det här laget är less på mitt tjat om att  "Meja inte är sig lik, hon är så annorlunda ...)  Nu tror jag jag vet var hon är! Gamla vanliga pigga Meja finns faktiskt under pälsen. Hittade henne där i går kväll då vi tagit en cykeltur och sen gick ned till älven där hon fick bada. Efter att hon simmat och otaliga gånger med hela huvudet under vattnet försökt rycka upp allt sjögräs hon kom åt så var det full rulle även efter att hon fått denna avkylning. Det är nog helt enkelt så att hon blir  påverkad av den päls hon nu har att hon blir så slö. Det var lika i dag. Ligger som "död" under skrivbordet på jobbet  ingen där har faktiskt heller kännt i gen henne på sistone.  Syster "yster" som väntar på att Niilo skall sansa sig lite har blivit orolig  och tyckt att så lugn som Meja behöver Niilo inte bli .
När Meja sedan väl fått bada visar hon sig vara hur pigg och aktiv som helst .
Hon har nu mycket päls, kanske inte så lång men hon har fortfarande mycket underull vilket antagligen gör att det blir tätt. Tänker på hundarna i Spanien och andra varma länder. Meja kommer att få behålla pälsen i ca en och en halv vecka till. Hon får stanna hemma från Stockholm men efter utställningen i Alfta skall hon befrias från pälsen och då förblir hon förhoppningvisvis samma gamla Meja. Lite tråkigt med tanke på att de flesta utställningar arrangeras då hon verkar må bäst av att var kortklippt men huvudsaken är att vanliga Meja är tillbaka!!!