oj oj oj Nu börjar ångesten komma! På måndag är det dags att börja jobba i gen, har varit hemma sen strax efter midsommar så snacka om att känna sig ringrostig. Som tur är har jag helt underbara arbetskamrater som lovat hjälpa mig i gång i gen efter denna långa ledighet. Hampus tycker det skall bli kul att komma till dagis och träffa alla kompisar, han har varit hemma och haft det skönt precis hela sommaren. I dag åker våra Franska vänner hem i gen och då brukar liksom även sommaren ta slut.
Har tyckt lite synd om Meja som inte fått den aktivitering hon är van vid pga av allt som varit. I dag tog jag mig i kragen och pustade (snorade) runt ett spår i skogen. Meja ylade av upphetsning i bilen medan jag lade ut spåret. Hade tänkt träna dressyr under tiden som spåret skulle ligga men det var inte lönt för hon var så tänd så hon flippade ur totalt. Mitt tålamod är sig inte likt heller då jag inte är riktigt kry så vi letade svamp i stället medan vi väntade och hittade några riktigt fina Karl-Johan så nu får det bli varma mackor till kvällen. Spåret gick si så där, Meja var ivrig och hade alldeles för bråttom. Jag förbannar mig själv att jag har så svårt för att stegra svårigheten. Jag lägger helt enkelt för enkla spår och då blir det att gå alldeles för fort och då blir det slarv. Jag har fortfarande inte fattat att jag har en hund som jag verkligen kan kräva saker av. Jag har alltid tidigare haft hundar som jag måst peppa till att göra vad jag vill, hela tiden jobba upp, här gäller det att dämpa i stället. Det är hög tid att ta en lektion för underbara hundmänniskan Frida Sundberg bara SM-guldsyran fått lägga sig lite för henne. Frida är ett unicum då det gäller hundar hon ser varje hund som en individ och lägger ner enormt med tid på hur just den individen behöver tränas för att nå önskvärt resultat. "Man får göra vad som behövs" är Fridas motto då det gäller hundträning.
Då det gäller att träna umgänget mellan Meja och katten Lowe verkar det inte vara så mycket att bekymra sig för. Lowe sköter det hela på egen hand. Meja ser mer och förskräckt ut över Lowes upptåg och han är inte ett dugg rädd för hundar utan kliver fram och stryker sig mot Mejas ben som ser förvånad ut. Hon är nämligen van att en katt ska spriga för henne och hon skall jaga. Här är det tvärt om så fort Lowe ser Meja eller Alpha så kommer han i stället. Tänk vad djur är kloka. Tack Lotta för en underbar katt!!