Det börjar bli tomt här i huset, nu har tre av valparna lämnat oss. Det känns förstås mycket sorgligt samtidigt som det är skönt att det känns så BRA med alla våra valpköpare. Det är så härligt att få dela deras lycka då de kommer för att hämta hem sina nya familjemedlemmar.

Först ut att lämna oss var Vissla.


Hon har flyttat till Jens och Sofie Lundeqvist m. familj i östersund.


Vittra har flyttat till Laila och Thore Iversen I Biristrand i Norge.


Vilja som nu heter Stella har flyttat till familjen Karin o Anders klerfelt i Lidingö.

Så kvar här hemma är nu Vilse som i morgon blir hämtad hem till Ånge. Vira som kommer att kallas Mimi förenas med sin nya familj på onsdag. Enligt de första rapporterna har allt gått bra vilket är glädjande och jag hoppas förstås att det kommer att fortsätta så.
Det blir nu att snabbt ladda om då vi på onsdag morgon åker mot Göteborg och "My dog", det är Da-Silva som får följa med på detta äventyr medan Majken o Meja får en minisemester hos dotter Elin.

Det har varit en händelserik vecka med valpbesiktning och ultraljud bland annat.
Valparna är 8 veckor på lördag och de börjar efter helgen att flytta till sina nya hem.


Ultraljudet visade att Majken har valpar i magen. Vi såg fem valpar men det är ju ingen garanti, det kan bli fler det kan bli färre. Dock har alltid veterinär Marie Granar som gjorde ultraljudet alltid haft rätt då hon "ultrat"tidigare kullar. Beräknad nedkomst blir i slutet av januari och de kommer att vara redo för flytt i slutet av mars.


Lagomt då Majkens valpar är redo för flytt så är det dags för "mormors lilla gull" som växer i denna vackra mage att komma fram. Skall bli helt underbart!!!!!!


Vittra, en ljuvlig fröken som gärna ligger i knät och tankar närhet mellan "perrorusen"


Vira, får en att smälta som vax med sin oskuldsfulla blick.


Vilja är en mycket livlig fröken som har lockat till många skratt. Drar
till sig alla besökares uppmärksamhet. En vanlig kommentar är: Vill ha....


Vissla älskar barn över allt annat. Hennes glädjeskrik då hon ser Hampus
överröstar hela kullen. Söt som socker är hon också.


Herr Vilse, en cool kille som mellan valpbuset verkligen kan ta sig tid att
kela.


Ja allt roligt har ju ett slut. Det har varit en enorm upplevelse att få följa denna kull de här veckorna. Det känns nu då det är dags för dem att gå vidare i livet att de har fått en bra start och att alla har förutsättningar att utvecklas till bra hundar. Mentalt har det varit en väldigt jämn kull som verkar helt orädda i flocken. Med rätt social träning i sina nya hem blir de nog mycket trevliga familjemedlemmar. Sociala är de så det räcker och blir över och jag hoppas att de fortsätter så om än kanske lite mer lagoma proportioner.

Badat och klippt klor på hela valpligan inför valpbesiktningen i morgon.
Vi har firat julen hos vår dotter Elin i Insjön så nu har hela ligan både åkt bil och sovit borta i ny miljö. Allt har gått jättebra. Det är en mycket framåt, orädd och levnadsglad kull tycker jag. Återkommer i morgon med lite bilder. Om någon försökt nå mig på telefon och inte lyckats, beror det på att jag glömt laddaren till telefon i Insjön och varit utan batteri hela dagen. Åtgärdas i morgon i samband med veterinärbesöket. Ha det gott så länge!

Det är sannerligen inte lätt att fotografera sex-veckors "valphuliganer", man får vara glad om någon valp fastnar på bilden över huvudtaget. Det är en enormt glad, positiv, orädd, social och livlig valpkull. De har nu fått smak på att vara ute och protesterar högljutt då jag snabbt försöker plocka in dem efter att de fått rasta sig. Jag vill inte de skall bli för kalla om magen då de tumlar om i den djupa snö som vi har fått.


Trodde det skulle gå att sitta på golvet och ta några bilder men det ville inte Vira, Vissla,vilja eller Vittra vara med om. Närhet var vad de ville ha.


Vittra försöker komma åt kameran.


Vilja o Vittra.


Vissla o Vilse har hittat ett tuggben så stort att det räcker till de båda.


Mys framför tv,n Vilse i Hampus knä och Vissla i kusin Esmas knä.

Vad gäller Majken så har hon mått illa och kräkts ett par mornar, vi får hoppas att det är ett gott tecken. Vi har tid för ultraljud den 29/12 i fall vi fortfarande är osäker på hurvida hon är dräktig eller ej.

OJ vad tiden rusar i väg! Valparna är redan 5,5 veckor och väger mellan 3,1- 3,9 kg. Denna vecka har det varit så milt väder ute att valparna har fått prova på att gå ut en kort stund. Till en början var det lite läskigt med allt det vita men det stod inte på förrän det blev jättekul. 



Storebror Da-Silva vill visa Vira hur skoj det är i snön.


Storasyskonen förmanar de små att de måste vara i rörelse så de inte blir kalla om magen.


Vilja spatserar kavat framåt i snön för första gången.


Inga svansar mellan benen här inte även om det är lite konstigt att gå i snön för första gången för Vira.


Vilse ser och lär.


Väl inne i stugvärmen i gen är det skönt att softa tillsammans med katten Love.

Hemma i gen efter en mycket trevlig dag på Stockholms hundmässa. Det är alltid speciellt med "Stora Stockholms utställningen" Många trevliga människor, fina hundar och en härlig stämning. Tyvärr var vi för sent ute för att få plats på läktaren till finalerna så vi såg ingenting. En hel del fina Perros fanns på plats som dömdes av Saija Juutilainen från Finland. BIR o BIM gick till finska hundar. Det enda tråkiga denna dag var att se så många av våra gästande perros borstas o klippas på trimbord och dessutom blir de framtagna av domaren. Har svårt att förlika mig med att det skall bli så här på våra utställningar.


Även Da-silva tyckte detta var en trevlig tillställning han var pigg, glad och verkade ha riktigt roligt.


Dommare Saija Juutilainen tyckte om Da-Silva.Kritiken löd:
22 mån mkt trevlig ung hane med fina proportioner. Fin bröstkorg, bra benstomme, maskulint huvud o uttryck.
Starkt nospartioch bett, stark hals. Behöver längre överarm. Välvinklad bak. Härlig pälskvalitet, paralella lätta rörelser med bra steglängd o överlinje. Mycket trevligt temprament.


Da-Silva vann unghunds konkurensklassen och slutade som tvåa i Bästa hanklassen, slagen av en mkt vacker finsk champion. D-S fick reserv -certet o reserv- cacib. Lyckliga kunde vi återvända hem till Dalom med för dagen den vackraste Svensken och det utan att vara friserad, så för matte är han vinnaren.
Tack syster och dotter och alla runt ringen för en trevlig dag. 

Äntligen kommer det lite 4-veckors bilder på de små. De växer och frodas, alla väger nu mellan 2,2-2,5 kg. De är pigga och glada och det blir mer och mer bus. De brukar få komma ur hagen och skutta runt i köket vilket uppskattas mycket.



Kan man vara sötare än så här? Vira en go, glad och kavat tjej.



Av bilden att döma så tycker inte Vira att det är någon större hit att "ställa upp sig"
för fotografen, men,men övning kommer att ge färdighet.


"Människomamma" envisas med att valparna då och då skall ligga på rygg i knät och kela.


Vizzla är en bestämd och mycket lekfull liten fröken som talar om hur hon vill ha det-


"Människomamma" försöker träna utställning. Vizzla har inte riktigt bestämt sig om det är kul eller inte.


Vilja ser ut att gilla utställningsträning.


Söt som socker. En livlig och glad fröken.


Vittra, söt och busig.


Skenet bedrar, hon är i färd med att räkna ut nya hyss.


Utställningsträning även här.


Vilse står som om han inte gör annat än tränar utställning om dagarna.


Vilse är en lugn o cool kille.



Dagens skogspromenad var kall men så vacker

Blev så glad då jag i morse var in en sväng på facebook och möttes av denna härliga bild på Lindekrull's Mojje av Medina. För nya läsare kan jag berätta att Mojje är en helbror till vår Da-Silva och bor med husse Lars och Matte Erika och deras två döttrar i Sundsvall. Hoppas du förlåter mig Lars att jag knyckte bilden.

Tycker om de tidiga morgonpromenaderna då man får möta ljusnngen. Alla som småspringer hit och dit och verkar vara på väg någonstans. Allt känns så fullt av liv då. Så för mig känns denna måndag morgon faktiskt helt ok!

En väldigt trevlig helg har paserat med besök av blivande valpköpare både på lördag och söndag. Mycket trevliga bekantskaper båda dagarna.
På söndagen tog jag mig tid med en längre promenad i skogen. Där hittade Da-Silva en guldklocka så nu skall vi göra oss en tur till farbror polisen med den.
Lite förvånad blev jag dock då det ringer på dörren på självaste 2:a advent-söndagen och utanför står en av SKK,s Kennelkonsulenter. Det blev en trevlig adventsfika och pratstund med honom. Jättebra att de gör oanmälda besök samtidigt är det lite svårt att just då komma i håg vad man själv kanske skulle vilja fråga om. Jag fick dock några frågetecken besvarade som jag annars skulle ringt Skk om så det var ju bra och kopian på protokollet han lämnade efter sig var trevlig läsning. "Förhoppningsvis ses vi om 4 år i gen" sade han då han gick, synd att de inte kommer oftare tänker jag. Jag vet dock de som haft uppfödning över 30 år men aldrig sett en kennelkonsulent så jag ska väl inte klaga.
I eftermiddag kommer kära dottern Elin och då skall vi försöka fota lite 4-veckorsbilder på de små.
Efter det så blir det ett rejält "julbad" för Da-Silva som skall delta vid året höjdpunkt på Älvsjömässan på söndag. Sen vill jag ha frost hela veckan så han håller sig ren o fin. Skall bli så trevligt att träffa alla Perros o "Perrofolk" i gen.
Ha en härlig måndag allesammans!


Meja, Da-Silva och Majken 2:advent.

Denna vecka har vi börjat ta emot besökare utanför familjen i valphagen. Detta har varit mycket uppskattat av valparna som lekt och myst med främmandet. Alla är nyfikna på de nya och kämpar för att få uppmärksamhet.

Här har vi besök av kusin wilma. Hela bunten har lagt sig på rygg mellan hennes ben för att bli kliad på magen.


Vizzla och Vira i brottarmatch.


Lite Royal start slinker också ner mellan diandet.


Vizzla i bestämda steg med mål i blicken.


Nya upptäckter gör en trött, Vizzla tar i gen sig lite.


Min uppfattning är att, barn som lär sig visa respekt och vara snälla mot djur, de blir också snälla mot människor.
Har ialla fall stämt bra på våra fem barn varav fyra nu är vuxna och så snälla och trevliga. Lillprinsen Hampus är på god väg han med.
Kram alla våra barn!

Äntligen har vi fått uppleva lite av vintern. Det är nog stormen Berit som tog med lite snö i stället för detta evnnerliga regnande. Nu hoppas jag bara på några minusgrader också så det vita får ligga kvar och så hundarna
slipper de jobbiga snöklumparna i pälsen.

Majken o Bernie (SV-10 Lindvattnets Felipe) är nu parade. Två lyckade parningar på dygn 13 och 15 ger oss förhoppningar om ytterliggare en kull småttingar i slutet på januari. TACK Tuula för trevliga samtal och gott fika under deras möten!

Valparna växer och frodas, de blev tre veckor i går. Det är en jämn kull viktmässigt, alla väger mellan 1500g och 1650g. Lilla Vilja som var minst de första två veckorna har kommit i kapp och även gått förbi några av sina syrror. De har nu blivit avmaskade för första gången, klorna har vi hunnit klippa två gånger vid det här laget. Valparna har nu fått flytta ner i köket dagtid och de har även börjat smaka på valpfoder.    


Foto: Tuula Linder.
En nyss nedklippt Majken och stiliga Bernie.
Jag blir lika förundrad varje gång jag är med på en parning, över de enorma instinkter som råder.
Samtidigt blir jag lite beklämd då jag tänker på i vilken otroligt utsatt position de är under en hängning. Framför allt i det vilda, kan man ju undra hur de klarade sig.


Vilse


Vittra


Vira


Vizzla



Sist men inte längre minst, Vilja


Godingen Da-Silva har det för tillfället lite jobbigt. En storasyster som höglöper och fem småsyskon som börjar hänga i pälsen. Söker därför gärna frizon i mattes säng.

Ja mästerfotografen Anneli har varit framme och lyckats få med en skugga på varje bild. Undrar när det skall bli av att lära sig hantera kameran bättre? Borde börja med att läsa instruktionsboken. Är bara det att jag hatar instruktionsböcker. Vill kunna förstå bara genom att titta på prylen vilket nog inte är helt givet med dagens teknik. Så det blir nog så att jag kallar in dotter Elin i stället, hon är en riktig fena på att fota.

Oj vad fort det går! Valparna blir två veckor i dag och det börjar bli mer och mer fart i valplådan. Meja kan nu lämna dem en stund och i dag var hon med till skogen en sväng vilket uppskattades mkt. I går tog hon och jag en lekstund ute på gården och hon hängde i kamptrasan som om hon själv skulle vara valp, taggad till tusen. Valparna växer så det knakar och i tur och ordning så väger Vilse;1200g, Vittra; 1070g, Vira;1250,Vissla;1230g och VVilja;1150g så alla har de gått upp bra i vikt och de är så nöjda. Alla har nu öppnat ögonen och är uppe på benen och stapplar. I dag såg jag även att lilla Vilse försökte sig på att leka lite.



Det börjar bli trångt vid mjölkbaren nu. Från v. Vittra, Vilse,Vissla,Vira och Vilja.


Ingen vidare bild men vad jag vill visa är att så här ligger de ofta: svart/svart, svart-vit/svart-vit och så ensam brun-vit. Detta har jag ju också kunnat se vid lek då många olika Perros träffas och leker, att de parar i hop sig efter "utseende".


Men här har i alla fall Vilja parat i hop sig med Vissla.


Lilla Vira blinkar med sina nyöppnade och än så länge blå ögon.


Skönt att ha någon att hålla om tycker Vittra som håller om Vira.


Vilse försöker leka med Vissla (Vild i blicken).



De vuxna hundarna, inte att förglömma i "valpruset".

I går fick Majken och Da-Silva antagligen sin sista cykeltur för säsongen för i dag är det snorhalt efter vägarna. Alla tre hundarna fick sig ett bad efter dagens skogstur. I morgon skall Majken falla offer för klippmaskinen så hon är snygg och proper inför slutet av nästa vecka. Då skall hon nämligen "dejta" Lindvattnet's Felipe (Börnie). Se vidare under valpar. 


Några sköna höstdagar har vi tillbringat i skogen och lagt vilspår. Majken spårar hur som bra som helst men tycker klöven är för stor att bära så matte får släpa hem den medan hon letar efter mer spår.


Niilo (Aqualines Monroyo) som ägs av min syster Inger, har inga problem att bära bjässiga älgklövar. Han är så stolt över att ha hittat klöven och den är hans, bara hans.

Ha en fortsatt trevlig helg!

I dag har det varit premiär för de små gällande kloklippning. Det blev några klor, närmare bestämt 90 st men det gick som en dans då jag klipper när de är mätta, belåtna och mer eller mindre sover. För övrigt så råder total lugn o harmoni i valplådan, de verkar väldigt nöjda och belåtna även Meja så jag hoppas det är ett gott tecken.

Vad gäller Da-Silva så skall här ut och tränas. Han har funnit ett riktigt "hatobjekt" nämligen rullskidåkare. Skateboardåkare,stavgångare kickbikeåkare eller allt vad de kan åka bekommer honom inte, däremot rullskidåkare framkallar inte de bästa sidorna hos honom. Har de sedan en pannlampa också så är måttet rågat. Så nu ska han och jag ut ensamma (innan han hunnit påverka Meja och Majken också) och leta på varenda rullskidåkare som går att uppbringa i Skräddarbacken. Som tur är så finns här ett antal för i Skräddarbacken är folk väldigt aktiva i många olika träningsformer så vi skall nog snart komma till rätta med det lilla problemet. 



Lilla Vilja softar vidare efter kloklippningen.


"Nyfikna" i en strut. Majken och Da-Silva har svårt att slita sig från valplådan och Meja låter de hållas. Kanske kommer hon i håg vilken enorm hjälp hon hade av Majken som barnvakt vid förra kullen.

Valparna redan 1 vecka och de har nu fått sina namn.


Lindekrull's Vilse av Medina. Vägde 414 g då han föddes. En vecka gamma väger han 720g.


Lindekrull's Vittra av Medina vägde 401 g. som nyfödd, i dag väger hon 700g.


Lindekrull's Vira av Medina vägde vid födseln 379 g. I dag väger hon 750g.


Lindekrull's Vissla av Medina vägde vid födseln 410 g. I dag väger hon 765g.


Sist och minst Lindekrull's Vilja av Medina som vägde 380g då hon föddes väger i dag 650g.

Jag tyccker det är häftigt att alla hade fyllda nosspeglar redan vid födseln.
Meja kan numer tänka sig att följa med på en liten promenad alldeles frivilligt, tidigare fick man tvinga henne ur lådan, men oj vad bråttom hon har tillbaks till sina barn.


Så nöjd mamma med sina små.

Här blir inte speciellt mycket gjort om dagarna. Sitter helst i eller bredvid valplådan och bara njuter. Valparna växer så jag tycker det syns skillnad dag för dag. Meja är enormt duktig med de små och tar väl hand om dem. Skall bli spännande att se om det håller i sig för jag tycker redan nu att det är en livlig valpkull. Låter kanske konstigt med tanke på att de endast är fem dygn men jag tycker att de utstrålar styrka och livlighet. Ev. ett drag från Pappa Tjabo säger matte Helena.


Skönt att ha någon att luta sig mot. (Det är hanen som tagit plats på lillasyster).




"Trängsel vid mjölkbaren"

Min dotter Elin var här i dag och snusade lite på de små hon fotade lite också. Något som hon är betydligt bättre på än sin mor.
Valparna mår finfint och Meja är en så duktig mamma. Den värsta nyfikenheten verkar ha lagt sig även för Da-Silva och Majken som nu kan koppla av även om det piper i valplådan. De verkar ha insett att deras tid med valparna kommer senare och att det är bäst att låta Meja sköta det hela. Da-Silva får dock lite låg svans och ser djupt olyckligt på mig då det blir för mycket "gråt" i valplådan, gör något matte verkar han säga.
Det är verkligen fantastiskt att få vara med om detta (känner lika varje gång). Att se dessa instinkter hos både tik och valpar är imponerande. Även de andra hundarnas sätt att visa respekt för situationen är häftig. Jag kommer aldrig att glömma Majkens sätt att fostra ta sig an leka med Mejas förra kull,hoppas innerligt hon kommer att ha samma tålamod även med dessa valpar då de blir större.



Den enda killen i gänget.



Tjejgänget.



Sköningar.

Får vi presentera fem nya Lindekrullare:




Först ut:Svart hane med lite vitt. 414 g. Lång svans.



nummer två: En svart/vit tik. 401g. kort svans,



Nummer tre: Svart tik med lite vitt. 379 g. Lång svans.



Nummer fyra: svart/vit tik. 410g. kort svans.



Nummer fem: Brun/vit tik. 380g.Lång svans



Hela underbara gänget.


Det är något magiskt med valpar. Jag vet inget så rogivande som att sitta och iaktta en valplåda där tiken ligger i fullkomig ro med sina små. Så är det hos oss just nu, mor och barn verkar må utmärkt.

Fyra tikar och en hane föddes mellan 19.00-21.30 på Falu djursjukhus. Jag kontaktade dem sent på eftermiddagen då jag tyckte det gått väl lång tid efter att vattnet gått och hon haft värkar men inget hänt. Väl på sjukhuset så undersöktes hon och vi beslutade att hon skulle snittas. Medan vi väntade på provsvar så blev plötsligt värkarna starkare i gen och hon födde en valp. Kort därefter visade det sig att hon låg lågt i kalk så man satte in ett dropp efter det så gick allt som på räls.Först kom en hane och sen kom fyra flickor i snabb följd. Mor och barn verkar må utmärkt. Vi är alla trötta och utpumpade nu så det skall bli så skönt att sova.GOD NATT!